Hundägare måste vara dom mest respektlösa människor som finns. Det säger jag trots att jag själv är hundägare. Handen på hjärtat, alla hundägare har någon gång låtit sin hund springa lös utan 100 % kontroll, eller ”glömt” att plocka upp efter hunden, eller låtit hunden hälsa på folk genom att låta dem hoppa upp med sina leriga tassar, eller… Ja, det finns otaliga situationer som vi hundägare hamnat i någon gång och där utfallet kanske inte blivit så fantastiskt väl mottaget av omgivningen. De flesta av oss försöker ändå göra rätt, men det är förstås inte så lätt när det finns massor av andra rötägg som inte förstått att hundägare bara har skyldigheter och inga rättigheter.
Men allra värst är nog vi hundägare gentemot andra hundägare. Kanske beror det på att vi tillhör samma ”släkte”? Av någon anledning tycks vi förvänta oss att andra hundägare ska stå ut med diverse saker just för att dom råkar ha hund. Utan att överhuvudtaget reflektera över att andra hundägare kanske inte har samma syn på hundhållning, fostran och träning som vi själva har.
Häromveckan mötte jag en hundägare med lös hund två gånger på en och samma promenad. Första gången vi möttes pratade hundägaren med sin hund och jobbade verkligen för att få den att stanna kvar hos sig. Men när vi var ett par steg ifrån struntade hunden i sin matte och sprang fram till Bianca och Svea. Nu är ju både Bianca och Svea snälla hundar men dom kan mycket väl fräsa ifrån ifall den andra hunden skulle vara för påstridig. Den här gången nosade hundarna iallafall bara på varandra och matte fick komma och hämta sin hund. Eftersom matte verkligen försökt få sin hund att stanna kvar hos sig så tyckte jag inte att det var så mycket att hänga upp sig på.
Men efter en halvtimme mötte vi samma ekipage igen. Den här gången ägnade matte sig åt sitt sällskap och hade därför ingen koll på sin hund, som kom rusande mot Svea i full fart. Den här gången såg den dessutom långtifrån leksugen ut. Så jag föste Svea bakom mig och hindrade den andra hunden från att komma fram till henne. Samtidigt upplyste jag den andra ägaren om att min hund inte var så snäll alla gånger (fingrarna i kors här). En normalt funtad hundägare hade bett om ursäkt (redan vid första tillfället) och kopplat sin hund. Men som sagt, hundägare har sällan respekt för andra. Svaret jag fick var ”Åh men det är bara bra om min hund får lära sig att veta hut”.
I ärlighetens namn, jag vet flera ägare som fått mycket värre svar tillbaka. Och ingenting hände ju. Ändå, jag blev så jädra irriterad. Det är en ren principsak. Mina hundar ska inte fostra andras hundar, om jag inte säger att det är ok. Mina hundar ska heller inte behöva bli fostrade av andras hundar, om inte jag eller den andra ägaren är överens. Jag tror inte att den andra ägaren hade blivit så glad om hennes hund blivit biten eller om fullt slagsmål brutit ut. Då funkar inte ”Åh men det är bara bra om min hund får lära sig att veta hut” särskilt bra som ursäkt…
